Nu har jag seriöst vaknat upp. Jag vill aldrig mer se negativt på saker. Jag vill aldrig mer må dåligt över något. Jag är så trött på det. Livet är för fint för att leva i negativitet och missnöje över saker.  De flesta har faktiskt ett riktigt bra liv. Jag älskar mitt liv och jag tror att jag och många andra måste påminna oss om att vi gör det. Att gå runt och må dåligt och tycka synd om dig själv kommer bara göra saker värre för dig. Ja, man måste få må dåligt, men gör det inte till en vana. Man kommer ångra varenda negativ stund i sitt liv sen när man ska dö. Jag säger inte att jag är världens mest perfekta människa och att jag alltid håller humöret uppe och ler hela tiden, för det gör ingen, men man kan ju iallafall försöka? Jag tror att man väljer lite själv om man vill må bra eller inte. Men jag kan inte förstå mig på dom som faktiskt väljer att må dåligt när det finns så mycket som kan få dom att må bra. Och även sen dom som drar " men du har inget att må dåligt över om du jämför med mig " det är det dummaste man kan säga, för man kan må precis lika dåligt över att tex ens hund har dött, som att en i din närhet är sjuk. Det finns inget som säger att man får bara må dåligt om man har bra anledningar till det, men även inget som säger att man måste ha anledningar till att vara glad heller, man bara är det helt enkelt. Det är den bästa kännslan som finns, glädje. Så utnytja det, tänk mer possitivt och sluta se negativt på saker, det är inte värt det.