Well, ny tankeställare hos fröken Moa.

 

Något som jag inte gillar att prata om är mitt egna självförtroende. Jag klagar på ALLT med mig själv, ALLT. Det är verkligen inte ett nyttigt sätt att se på sig själv, men vad gör man åt det då? Jag tror allt handlar om att acceptera sig själv som man är. Det finns ju saker som går att ändra med sig själv utseende mässigt (om nu problemet skulle sitta på utsidan) så som att gå ner i vikt, lägga sig under kniven (lite brutalt men folk gör det ju) osv. 

 

Jag har komplex över mig själv. Jag tror att alla på något sätt har komplex över något. Mina komplex sitter både på utsidan och insidan. Utsidan kan fixas och det kan min insida också. Men alla komplex som jag vill ha bort kräver vilja. Och helt ärligt talat så är det en svår sak, iallafall för mig, att jag ska vilja må bättre och försöka få  bort mina (egentligen) obetydliga komlex, ingen annan än mig tänker på dem, men det är ju ändå jag som ska vara nöjd med mig själv. Hur gulliga personer än är och säger tvärt emot mig när jag "klagar" på mig själv, det kan väl vara skönt att höra men för mig förändrar det ingenting egentligen. 

 

För att komma över detta behöver man acceptera sig själv, jag måste acceptera mig själv. Precis som jag är. Osminkad, ruffsig i håret och nyvaken, det är det mest äkta tillfället på dagen, för då är man ingen annan än sig själv.