En dålig egenskap med mig, är att jag aldrig lever i nuet. Jag lever veckor,månader,år före. Men jag älskar att drömma och jag älskar att se ifram emot saker. Men det kanske finns en anledning till det? Jag vill lixom starta mitt liv nu, förstår ni? Jag vill inte ha saker jag är bunden till varje dag, såsom skolan, denna stad osv. Såklart jag vill ha min pojkvän, mest av allt. Men jag vill bara packa ner mina saker och han i en resväska och dra ifrån Europa(nu kommer säkert min mamma läsa detta och ba"jaa det är så synd att du inte trivs här och bla bla) men det är inte det jag menar. Jag trivs här, men inte så mycket som jag vill trivas. Jag kan inte riktigt sätta mig in i någons huvud som är nöjd med att bo i en liten stad i Värmland, lilla Kristinehamn. Det går inte. Jag vill inte här ifrån pga personerna som jag har runt mig, dom älskar jag och önskar att jag kunde ta med mig hela högen, utan det är mer denna stad och faktiskt helt ärligt, vissa personer. Jag kommer må så himla bra av att få åka här ifrån om några år. Jag längtar. 

 

Jag ser New York, en alldeles för liten lägenhet, Sebastian, och ett halv ok jobb i någon liten butik/resturang/café. Det skulle vara helt perf. Och jag hoppas verkligen det blir så. Hur som ska jag dit, och det kan ingen stoppa mig för. 

 

Tillbaka till det där med att leva i nuet. Jag kan inte det ,det går inte. Såklart jag tar vara på dem dagar som är bra, men dom dagar som är mindre bra, så är jag inte så himla närvarande, då är tankarna långt borta igen och jag tänker på saker jag ska göra framöver. Personer jag pratat med rekomenderar alltså "kurser" för mig som jag kan gå för att lära mig att leva i nuet, så ni förstår ju kanske hur mycket jag lever i framtiden? Och det är tråkigt. Det är något jag måste lära mig att göra, leva för dagen för jag missar så sjukt mycket mitt framför ögonen annars. Visst är det okej att se ifram emot nästa Tisdag och tänka på det mycket osv, men det kanske inte är så himla nyttigt att vara 2-4 år frammåt i livet? Jag får ju ta det när det kommer, men jag kan inte hjälpa mig , jag älskar att drömma haha. Hur är ni? Lever ni i nuet eller är ni långt in i framtiden?