Jag hatar mitt emunförsvar i min kropp. För det sviker mig alltid

Jag vet, att det både finns vuxna, lärare och kanske kompisar. Som tycker att det är konstigt när man är hemma så mycket. De flesta för att de tror att man inte "orkar med skolan". Big no. Jag har nu varit hemma två dagar inom två veckors tid. Alltså en dag i veckan. Under hela högstadiet låg jag mer hemma i sängen än vad jag var i skolan, åkte ut och in från vårdcentralen här i Kristinehamn och tog prover hit och dit för att få svar på VARFÖR jag ALLTID blev sjuk. När jag började gymansiet förra året så försvann allt detta och jag blev friskare i längre perioder och var bara hemma någon vecka när man var dunder förkyld. Men nu är jag rädd att detta kommer tillbaka.

 

Jag får inte in några riktiga rutiner när jag blir sjuk hela tiden. Jag älskar att träna, men jag får aldrig träna dem dagarna jag vill ( måndag,onsdag,fredag,söndag) för att jag ska ligga hemma någon av dagarna och sedan må dåligt veckan ut. Sen börja om på det igen. Det suger. Jag har så mycket i skolan nu som jag behöver göra och hänga med på. Alltså roliga saker, jag VILL till skolan,det är roligt. Men det går inte.

 

Sen igår brast det totalt för mig, för er som inte vet har jag ett jättestort mega problem för matte. Det klickar lixom inte. Jag förstår inte när folk förklarar. Men igår började jag om det vi startat att jobba med i skolan och det gick helt okej. Jag måste få ta det i min takt så ordnar det sig nog. Men det är också lixom en såndär sak man bara blir ledsen av. Matte och sjuk, kan det bli värre haha? 

 

Jag ska försöka vara på benen till imorgon, jag gillar inte alls att sitta hemma och inte göra något alls.